Bokstavsbarn

Beeeeeeeeeer!

2011-08-26T19:12:00.006+01:00

Snyggöl till fredagen. Anchor Steam Beer från Fran Sansisco. Dricks så klart i Gubbängen.

Gubbängen e bäst!

2011-08-22T11:39:00.018+01:00

Vi trivs som bara den i Gubbängen och här kommer lite fler mobilbilder från just Gubbängen.

Nu önskar vi oss bara att de som driver den indiska affären ska öppna en bra indisk restaurang.

Öland är vackert

2011-06-28T21:55:00.001+01:00

- Thomas

Location:Horns Kustväg,Löttorp,Sverige

Gubbängen Gubbängen Gubbängen

2011-03-11T12:34:00.014+01:00

Vi ska flytta till en fin trea i Gubbängen. Det känns perfekt, jag har gillat stadsdelen ända sedan ett besök i en kompis lokal för några år sedan. Innan dess var det bara ett kul namn för mig, som ogärna lämnade Söder för förortshäng. Nu kan jag konstatera att Gubbängen helt enkelt är söderförort när den är som bäst. Fina fyrtiotalshus, lummigt, skogsområden med rådjur och ett sportfält i närheten. Dessutom verkar det vara en fin blandning av människor som befolkar den lilla byn.

På andra sidan Gubbängsfältet ligger Hökarängen som är lite hårdare och med lite fler alkisar och kamphundspar i adidasbrallor. Inget fel med det, men en stadsdel mår inte bra av för hög koncentration av social misär. Till ställets fördelar hör dock att det finns många roliga och märkliga affärer. Dessutom så är centrala Hökarängen otroligt snyggt med sin underfundiga 50-tals estetik. Jämfört med Telefonplan som lanseras som Designstaden så är detta mer kosher.

Eftersom Södermalm håller på att tas över av en trist medel- och överklass så känns det perfekt att lämna just nu. Multikulti har blivit J.Lindeberg och tankvåningarna i kvarteret ser ut som något ur en arkitekts våta dröm. De stora pengarna har nått stadsdelen och med dem har risken för att bli överkörd av stadsjeepar också ökat betydligt. Visst finns det fortfarande mycket fint, bra och roligt på Söder, men det känns ändå som om bägarjäveln börjar rinna över.

Söderort framstår allt mer som lösningen för alla som tycker att en stad ska vara blandad och personlig. Fullgubbar, änkor, hårdrockarpar och indiebarnfamiljer i en trevlig kompott. Jag vet att jag inte är först att upptäcka Söderorts charm, men nu vill jag uppmana fler att följa vårt exempel. När allt blir skitdyrt inne i stan och bara pisstråkiga affärskedjor har råd att stanna kvar, blir söder om söder ett allt rimligare alternativ. Gubbängens centrum skulle vara perfekt med en multikultibutik och ett proggigt kafé. I området finns redan en teater (Moment) som sätter upp ambitiösa och nydanande verk.

Därför välkomnar jag högre hyror och fler idioter på Söder, det gör nämligen resten av stan mer intressant. Aspudden har redan tagit steget och är sjukt populärt vad jag förstår.

Här närmar vi oss moment 22-delen i mitt resonemang. Självklart kommer mysiga närförorter med charm tas till vara av medelklassmuppar med proggambitioner som jag själv. Därför är det ju bara en tidsfråga innan jag måste flytta till Handen för att komma undan. Men det ger mig ändå några år av skönt avslappnat förortsliv innan jag far i väg och förpestar något annat sunkskönt område.

Trollkork

2010-08-21T15:23:00.001+01:00

Det här är det första inlägget i historien om ämnet trollkork. Så det så.
Det ligger en trollkork bredvid mig i sängen just nu.

Musik för sensommaren och hösten

2010-07-27T15:06:00.010+01:00

Det här är sjukt bra musik. Kolla in bandet på Spotify. Låtar som Meet on the ledge, Matty groves, Genesis Hall, Fotheringay, I keep it with mine och länkade låten Who knows where the time goes, får mig att vilja spela musik igen och flytta ut på landet och odla mina egna morötter. Just det... Fairport Convention heter de.

Canon G10

2010-04-05T17:16:00.006+01:00

Trots att jag var så kär i min Canon G10 så har den stått oanvänd sedan jag köpte en 50D. Här är en fin bild tagen med G10:an från La Gomera. Att fotografera är den perfekta hobbyn då det är både konstnärligt och en materialsport för teknikmuppar.

Nu kör vi fotoblogg

2010-04-05T14:36:00.010+01:00

o

Här är ett foto jag tog den första mars 2010. Ny kamera Canon 50D som visade sig vara allt jag hoppades på jämfört med min Canon G10. Någon gång i framtiden blir det väl en fullformat. Objektivet är en habil Canom EF 17/85 4,5-5,5. Funderar nu på att byta ut det till ett Sigma 18/50 2,8. Tog bilden när min tjej hade smörjy in sitt ansikte med någon kräm. Jag bad henne att se allvarlig ut och har sedan jobbat lite med kontrast och nivåer i Photshop.
Frågade om objektivet på Rajala och killen pratade på om allt möjligt, men han kom väl fram till att Sigmat är bättre än det snarlika Tamron-objektivet.
Var på en fest där jag hade med kameran med ett 50 mm objektiv. Tillslut var det en snubbe som var tvungen att plocka fram sin nyinköpta Canon 550 för att battla som han sa. Möjligtvis har 550:an en modernare och kanske bättre sensor, men vad det gäller snabbhet, känsla och byggkvalitet så är det fortfarande en tråkig plastbit. Fattar inte varför Canon inte kan kosta på hundramodellerna lite mer. Handgreppet är ju minimalt och reglagen plastiga så de blir trista att använda. Om man tappar kameran i marken så är den ju körd.
Kommer ihåg när jag fick en analog canon 500 1997 och hur töntigt lätt och plastug jag tyckte att den var.
Själv älskar jag hur 50D är helt igenom solid och stadig. Extra bra var det ju att köpa den nu när den gått ner ordentligt i pris. 7990 kostade huset mig. När den släpptes 2008 gick den för 14 lakan.
Så länge du har ett ljuskänsligt objektiv så är det en perfekt kamera tycker jag. Skulle varit kul att kunna filma, men nu slipper man och andra sidan en massa jobbiga skräpklipp på hårddisken. Vilket jag har från G10:an.
Apropå fotoblogg tycker min tjej som för övrigt är på badbilden att det är en jättetöntig sysselsättning.

En fotoutställning

2009-12-07T19:58:00.012+01:00

Bilder som tidigare låg på min Myspace-sida. Den är död nu, men bilderna fortfarande magiska.

Silent shout

2009-11-26T21:11:00.001+01:00

Nord

Nyklippt

2009-11-06T20:10:00.001+01:00

Puss baby

Jesus på skånegatan

2009-10-21T16:08:00.001+01:00

Jesus

2009-10-21T16:06:00.001+01:00

Natt

2009-08-01T02:43:00.001+01:00

Livet på landet

2009-07-21T10:35:00.003+01:00

det är vad jag vill ha.
Här en fallfärdig lada i Djura i Dalarna. Ligger i Leksands kommun, men väldigt nära Gagnef. Sveriges vackraste plats. Kanske slår jag mig ner där i ett stort gammalt hus en vacker dag. Börjar jaga, fiska och hugga ved. Så klart har jag i så fall en grym uppkoppling så jag kan vara med i matchen ändå. Jag jobbar ju trots allt med webben.

När klottret var ungt

2009-07-13T21:26:00.001+01:00

Dalarna

2009-07-12T14:27:00.001+01:00

Tällberg

Hur står det till?

2009-07-08T23:03:00.001+01:00

Det är ett tufft jobb att var skyltdocka.

Råtta

2009-07-04T12:48:00.001+01:00

I en butik

Out of Time

2009-06-21T00:17:00.009+01:00

Här är en låt som jag skrev och spelade in för några år sedan. Mejram sjunger.

Flora på jakt

2009-06-14T12:59:00.001+01:00

WTAI

2009-06-12T16:06:00.001+01:00

Ja

2009-05-08T15:38:00.001+01:00

Discgolf

2009-05-02T13:18:00.001+01:00

Gävle på fredag

2009-04-24T17:55:00.001+01:00

Pizza

2009-04-24T17:54:00.005+01:00

Alingsås

2009-04-24T17:54:00.003+01:00

Bra konst

2009-04-24T17:54:00.001+01:00

Fin kängo kängo kängo

Arbetskamrater

2009-03-30T13:32:00.001+01:00

Så här ser de ut.

Steg

2009-03-29T13:01:00.001+01:00

Så kan det gå.

Ja

2009-03-28T14:21:00.003+01:00

Pinocchio goes snyggo

2009-01-27T10:41:00.003+01:00

Iris Van Dongen heter en holländsk konstnär. Duktig är hon på att måla snyggon. Dock blir de finast och roligast när de får förlängda näsor. En liten men fundamental detalj som vänder upp och ner på hur man ser människor. Till saken hör att jag är näsfetischist och nu hoppas att långnäsorna ska dyka upp framför mig i tunnelbanan.

MySpace skärp er...

2008-12-13T10:06:00.004+01:00

Jag fick det här mailet idag. Där föreslår MySpace att jag kanske skulle ta och bli vän med någon av dessa 18-22 åringar. Jag är 30 år så hur de har valt vilka vänner att rekommendera till mig är en gåta.

Roliga bilder från Blocket

2008-08-07T18:46:00.001+01:00

Det är otroligt hur vissa möbler ser ut! På Blocket kan man hitta
ganska roliga bilder.

Lejonet Christian

2008-08-06T16:14:00.003+01:00

Det är mycket fint och rörande. Efter litet research kan man välja vilken låt man vill ha till det vackra ögonblicket.

Vett & Etikett

2008-04-26T13:35:00.001+01:00

John
Jag är medlem i en nudistförening och har följande undran; vid våra middagar brukar jag lägga servetten i knät, såsom brukligt vid påklädda middagar. På sistone har jag märkt av en del sneda blickar från de andra gästerna, de tycks mena att jag inte är en "riktig" nudist. Men jag har den där bara för att slippa spill! Vad tycker du jag ska säga till dem?

Magdalena Ribbing

Jag tycker att du ska stanna hemma från dessa middagar. Det är säkert trevligast för alla.

Revolution i frack

2008-02-23T12:42:00.002+01:00

Det spelar ingen roll hur den kommer, bara den kommer.

Samtidigt på Östermalm

2008-02-02T02:17:00.001+01:00

En annan äldre, anonym herre hade sin teori klar:

- Terroristerna googlar och hittar ambassaden. Sen hyr dom ett plan på Bromma och bombar huset. Tänk på att vi bor på andra sidan gatan, sa han.

Ebba Gadelius var rädd om alla barn som leker i parken och alla söndagsflanörer som promenerar längs Hälsans stig.

Blu

2007-10-14T12:19:00.001+01:00

Magdalena Ribbing och gravida magar

2007-10-14T10:44:00.000+01:00

Tänkte bara säga att ditt råd angående babymage var riktigt dåligt. Vill man göra sig av med vänner för all framtid så ska man säga "det känns bättre att jag får ha min mage ifred, hoppas du inte misstycker".
/Jesper

SVAR:
Så tråkigt för dig att ha misslyckats med att få
ha din (eller är det någon annans?) babymage i
fred genom att använda mitt förslag - det har fungerat för andra.

Om du har något bättre förslag vore jag tacksam att få ta del av det.

För det är väl inte så, förmodar och hoppas jag, att du hör till dem som tycker sig ha rätt att
peta på, röra vid, lägga händerna på någon som inte vill det? Det var detta som frågan handlade
om, som du kanske minns: att en gravid kvinna absolut inte vill att andra skulle klappa hennes mage. Och det har hon rätt att få slippa.

Eller har du någon annan uppfattning?
Magdalena Ribbing

SVAR:
Hej!
Problemet är att svaret är så artigt, kyligt och avsnoppande att magklapparen troligen inte skulle veta var den skulle ta vägen. Svaret erbjuder helt enkelt ingen möjlighet till en verkligt menad ursäkt eller utväg. Att backa undan och skoja om att man fått nötnigsskador på magen, tycker jag verkar vara en bättre idé. Reagerade över texten då den fick mig att tänka över hur artighet kan användas på ett förödande sätt. Pikar och lustigheter tar ju som hårdast om de levereras på ett stilfullt sätt. Naturligtvis tycker jag att gravida ska få ha sin mage i fred om de vill det.

Vänlig hälsning
/Jesper

SVAR:
Tack för din respons och din helt begripliga och förståndiga
förklaring!

Ändå vet jag att det som jag föreslår fungerar
förutsatt att det sägs soligt och vänligt, vilket
jag också skrivit. Ingenting hjälper om man
fräser till andra, men att säga något åt det håll
jag rekommenderar "jag vill gärna ha min mage i
fred" och lägga till "hoppas du inte misstycker"
ger faktiskt magklapparen alla möjligheter att
svara "visst, jag tänkte inte på det" eller
"ursäkta, det är självklart att du ska få ha det"
eller "men givetvis, jag är bara så glad för din
skull och det är så fantastiskt med ett nytt liv!".

Det var intressant för mig att få del av dina
synpunkter och det var bra för mig att du förklarade hur du tänkt.
vänliga hälsningar
Magdalena Ribbing

Vafan nurå!

2007-10-09T17:34:00.000+01:00

Ibland händer det konstiga saker i livet. Helt plötsligt klarar man inte av att bedöma avståndet till någon som cyklar framför en och där hamnar man - mitt i en krock. Det brukar inte ske, men vid vissa olyckliga tillfällen gör det de ändå. Verkar resonemanget klurigt? Vad jag försöker säga är bara att man nästan alltid lyckas klura och knåpa sig fram i vardagen, utan att gå på allt för stora nitar. Men det faktumet är långt ifrån någon garanti för att man aldrig någonsin kommer göra det. Helt plötsligt händer det, den där olyckan man lyckats avvärja så smidigt tidigare och hånskrattat åt samtidigt som man skakade av sig tankarna på de möjliga konsekvenserna. Logiken kan sammanfattas i "Det var nära, men nära skjuter ingen hare", samtidigt som man cyklar vidare mot nästa potentiella livsfara.

Roxy lady!

2007-10-06T14:36:00.000+01:00

Här är en av världens coolaste låtar. Njut av alla fina kostymer och det härligt futuristiska soundet.

Kladdeladdeladd

2007-10-06T14:20:00.000+01:00

Södra station är ett ganska fult och tråkigt bostadsområde mitt på Södermalm. Det byggdes i slutet av 80-talet och i början av 90-talet och arkitekturen präglas av svensk postmodernism. I de pastellfärgade kåkarna som har en hel del referenser till Disney och antiken, bor det mycket barnfamiljer.
Min tes är att området snart kommer att få ett uppsving och att alla balla kommer att vilja bo där. Men det kan nog dröja ett tag innan det blir så!

Äckel-päckel-kungen

2007-04-06T17:38:00.000+01:00

För ett tag sedan åkte en packad holländare fast i Thailand för att på fyllan ha kladdat lite färg på några porträtt av landets kung. Först sades det att han skulle få avtjäna ett straff på 75 år, men den gode Bhomibol som kungen heter kände sig storsint och lät det tillslut räcka med tio år i kurran. Mannen hade vanhelgat den store konungen och det gör man tydligen inte ostraffat.
Kung Bhomibol sägs vara älskad av sitt folk, men det här verkar ju inte riktigt klokt. Tio år är nämligen en lång tid och mycket hinner hända. Kung Bhomibol är den store skurken i dramat och borde för sitt äckliga sätt att ta sig på för stort allvar dömas till att bli rumpknullad av elefanter. I tio år!
Några fiffiga människor reagerade på kungens galna upptåg och lät göra en film där han förnedrades på de mest osmakliga sätt. Se själva på bilden.
Nu uppmanar jag alla att riktigt ordentligt förnedra den äcklige kungen på de mest fantasifulla och elaka sätt. Det förtjänar han och hans puckade folk!

Science of Sleep - hyrtips

2007-04-02T18:16:00.000+01:00

Science of Sleep hjälper en att komma ihåg leken. Det man gjorde som barn ni vet. Fantastiska äventyr i tillstånd som närmast kunde beskrivas som dröm. Illustratören Stepháne flyttar till Paris och blir kär i sin granne Stephanie. Det är i princip det filmen handlar om. Men det är inte handlingen som trollbinder en i det här fallet, utan det är de coola drömsekvenserna. Animationer, absurda spelscener och en allmänt drömsk känsla genomsyrar filmen.

Det känns som man har sett filmen förut. Kanske för att animationerna påminner mig om en del barnprogram från min barndom, med stopmotionanimerade djur och cellofanplastvatten. Filmen inbjuder till lek, så om du vill leka ikväll, se den! Om du gillar den kan jag även rekommendera Urpo & Turpo

Hybrism - det lilla skivbolaget

2007-03-30T14:36:00.000+01:00

Tänkte tipsa om skivbolaget Hybrism. De har ett antal artister som El Perro del Mar, Familjen mfl. Det är kul att surfa runt på deras hemsida och lyssna på några låtar. Ett minus är att de försöker tjäna pengar och att man inte får lyssna på alla låtar. Utan måste köpa skivan! Kolla in www.hybrism.com

Clarion - som en finlandsbåt

2007-03-26T17:43:00.000+01:00

Var på Clarion i fredags. Dansgolvet var tomt när jag kom, men sen plötsligt stod de där. Paret som gav fan i att de spelades techno. De tog en stillsam foxtrot ändå. Det är respekt! Fast det här bevisar ju något jag alltid tyckt: Clarion är en finlandsbåt i torrdocka.

Hugskott

2007-03-06T20:58:00.000+01:00

Ibland rökte vi jättemycket!

Petshop boy

2007-02-19T19:59:00.000+01:00

Jag vill ha ett barn. Eller kanske vill jag hellre ha en katt? Nej nu vet jag! Jag vill ha en hund, en liten skojig sak som tycker lika illa om motion som jag själv. Helst ska den huttra så fort vi går utanför dörren så att jag inte får några skuldkänslor av att promenaden endast består i att gå ut på gatan. Extra trevligt blir det om den hoppar på tre ben för att åtminstone slippa sätta ned en tass i blötrasket. Vilken hund bör jag skaffa mig i så fall? Kanske en pitbull? Nää… sådana ska ju vara farliga och helst vill jag inte bli uppäten om jag skulle råka dö hemma i lägenheten.

Kanske borde jag låta bli att skaffa mig ett djur. Mina erfarenheter hittills är ju rätt trista. De ser så gulliga och roliga ut när man slår en lov i djuraffären. Tänk bara på de små trinda hamstrarna och hur de burrar upp sig som små bollar när de ska sova. Eller kaninerna med sina små gulliga öron som man bara vill suga på. Verkligheten är dock en helt annan och handlar ofta om aggressivitet, sjukdomar och ond bråd död.

Det första djur jag ägde var en svärdbärare med namnet Victoria. Jag köpte fisken i djuraffären med en femma som jag snott av mamma. Egentligen kostade fiskarna mer, men Viktoria var en budgetfisk med lite skavanker som djuraffärmannen gärna blev av med. Vid tidpunkten för köpet hade min familj inget akvarium, så fisken fick tillfällig bo bland guppisarna på dagis.
Med ett nytt akvarium som jag fått i julklapp kunde Vickan slutligen flytta hem. Lyckan blev dock kort då fisken sett funky ut av en anledning. En ny frisk fisk inhandlades dock snart och även denna svärdbärare fick det kungliga namnet Victoria.
Efter de dramatiska händelserna fick akvariet stå och puttra i något år tills dess att alla fisktankens innevånare slutligen hittats flytande med uppsvälld buk. Finns det förövrigt något äckligare än döda, stirrande och halvt upplösta fiskkadaver som fiskkompisarna kalasar på.

Nästa försök var en kanin. Egentligen inte min utan min systers, men eftersom jag hade så mycket med den lille gnagaren att göra så får den historien hänga på ändå.
Puffy hette dvärgkaninen som valdes ut att bli min systers födelsedagspresent. I affären intygade de att det var en dvärgkanin, men senare skulle vi inse att Alba zoo inte hade allt för stor koll på vad de krängde för kreatur. Minipuffy visade sig nämligen vara något som mest liknade en hare. Av den ullgulliga plutten blev det en tanig illaluktande best som hade för vana att jaga runt min syster i köket. Bilden av en skräckslagen lintott ståendes på en köksstol skrikandes på hjälp, har för evigt etsat sig fast på min näthinna.
Puffys fortsatta öde är höljt i dunkel. Min mammas version är att hon slutade sina dagar lycklig hos djurens vänner. En annan mer upprörande utsaga som kommit fram först på senare dar, beskriver en mer brutal hädanfärd utan några egentliga vänner närvarande. Oavsett vilket så fanns den beiga kaninen inte kvar i köket den fredag då jag och min syster kom för att ännu en gång bo våra två veckor hos mamma.

Det tredje försöket måste väl sägas vara det mest lyckade då ambitionsnivån inte var så hög. Efter att ha flyttat hemifrån tänkte jag att det skulle vara kul med fisk igen. Den här gången fick det dock räcka med en guldfisk, eller slöjstjärt som det riktiga namnet egentligen är. Slöstjärten som inhandlades fick heta Ronny och var ett relativt lättskött husdjur som till och med jag kunde klara av.
Roligast hade Ronny och jag när vi badade tillsammans i mitt djupa och sunkiga badkar. Kul men lite hemskt var det också när Ronny jagade runt den feta och formlösa geléklump till fisk som min rumskamrat Max hade skaffat. När Ronny tillslut hade förvandlat dess tjusiga fendraperi till ett sladdrigt virrvarr av trådar var det kört. Toaletten blev slutet för fisken som tappat all styrsel och alla möjligheter att navigera. Senare gick även Ronny samma öde till mötes efter att en oförsiktig flickvän överskattat Ronnys aptit. Notera att det inte var mitt fel.

Senaste försöket blev osedvanligt olyckligt och tjänar också som ett utmärkt exempel på avskräckande djurhantering.
Djuret var en dvärgpapegoja som fick namnet Pim. Den rödgröna lovebirden köptes av mig och min flickvän då han sett så gullig ut när han kelat med sin papegojpartner i djuraffären. Trots att just den här papegojrasen bör köpas i par, skaffade vi bara den ena fågeln. Vi sa att vi skulle komma tillbaka och köpa den andra när vi uppfostrat lille Pim. Riktigt så skulle det dock inte bli. Ett år senare hade nämligen kärleksfågeln förvandlats till ett cyniskt och aggressivt psykfall och samtidigt hunnit med att smitta min möjliga svärmor med papegojsjukan.
Pippins risiga humör kan till stor del förklaras av de alternativa uppfostringsmetoder den blev utsatt för. Utan att vara allt för influerad av Waldorfpedagogik lät vi nämligen fågeln få en väldigt fri uppfostan. Pim fick tidigt vara med på fester och ett uppskattat nöje var att låta honom sitta på ölburkar eller att försöka göra honom handtam på fyllan.
Nu så här efteråt ångrar jag bittert vad vi utsatte fågeln för och hoppas att han var han än är i dag förlåter mig. Pim lämnades nämligen tillbaka till affären under förevändningen att han spridit den fruktade papegojsjukan. Troligen hade han ingenting med saken att göra då sjukdomen nästan uteslutande sprids av sallad. Men det märkliga sammanträffandet att vi ägde en papegoja och ett fall av papegojsjuka i familjen gav oss ett gyllene tillfälle att bli av med den skrikiga och aggressiva smutsspridaren.

Tips

2007-02-16T17:02:00.000+01:00

Ja, va gott sa han och log. Sen köpte han 24st Schokobananen.
Testbetyg 9 av 10. Utan den snygga lådan hade den fått åtta. Eller sju. Om man suger på dem försvinner chokladen. De blir helt dallriga: brledebrledebrlede, liksom. Som gelé. De är skummigare än vanliga skumbananer och blötare. Jag funderar på om de blir lite söta i halsen efter ett tag. Men det är först när man ätit en hel låda.

Idahopotät

2007-02-11T21:01:00.001+01:00

En film du måste se är; My own private Idaho. En bra anledning är att det är den enda film med Keanu Reeves där han inte gör bort sig. En annan är att den nu sedan länge döda flickfavoriten River Phoenix spelar pojkprostituerad och gör det väldigt trovärdigt. Filmens första del känns dokumentärartad och beskriver de unga pojkarnas hårda liv. Efter det blir det Skakspjut av det hela, med allt vad det innebär av teatralitet och vers.
Sjukt bra film på alla sätt och känslan av hopplöshet kladdar fast sig på en som hundbajs på ett par vita tyg-sneakers. Killen det går sämst för är River Phoenix och det känns ju extra tungt då han skulle dö bara några månader efter det att filmen spelats in. Han fick dock en guldrulle att lämna till eftervärlden och det är ju inte alla förunnat. Kommer ihåg att jag tittade på den när jag var sjukt full efter att ha gjort slut med en flickvän. Den blev inte sämre av det och när husen faller från himlen så är det bara att kapitulera. Det är en skitbra film asså!

Regissör: Gus Van Sant

Skådisar: Keanu Reeves, River Phoenix och Udo Kier.

Om man fick HIV så

2007-02-11T21:01:00.000+01:00

Allt är som en dimma av slem. Min kropp rör sig inte framåt fast ändå kommer jag genom dörrkarmen som är vit och en ram kring badrummet. Jag gör en jättegrimas i spegeln och mina mungipor pressar jag långt ner. Benen böjer sig först och sen sträcker sig knälederna igen. Sen ligger jag på sidan i fosterställning med huvet mellan väggen och toalettens vita hårda. Det luktar ostädad toalett och ett könshår ligger vid toalettborsten. Jag ligger alldeles stilla och tänker inte gå någonstans, någonsin. Jag tänker att jag ska vara förtvivlad och försöker med grimaser att börja gråta. Den har inte kommit än. Chocken är för stor, men när den har lagt sig kommer jag gråta. Jag känner för att göra saker jag inte skulle ha gjort om jag inte fått reda på att jag har fått hiv. Banka mitt bakhuvud mot toalettens porslin eller borsta munnen med toalettborsten. Men nej den är för stor och jag kan inte gapa så mycket. Stråna kittlar mina läppar för mycket och jag känner för att spy. Jag sträcker mig efter handduken som ligger på tvättkorgen utan lock. Jag vill inte lämna golvet. Det är mitt straff och min trygghet och min förtvivlan och chock. Utan att lyfta min överkropp för mycket får jag tag i handduken. Den är ren och jag är smutsig. Jag har den som täcke och kan inte bestämma mig om fötterna eller huvet är viktigast. Sen ligger jag där och andas in doften av det billigaste tvättmedlet, genom handduken som jag har torkat av mig vatten med. Undrar hur många liv jag har förstört genom min smutsiga, vidriga kropp. Mitt liv, ett. Jag ska stirra in i skarven mellan plastmatta och kakel. Det finns inget annat att göra. Jag ska aldrig mer öppna dörren.

Till slut blev golvet för hårt. Även för min hivkropp. Blodkropp. Sängen var ett ide som jag la min kropp i. Täcket var antimateria och inget fanns utanför det. Jag tänkte att jag skulle ligga tills jag dog. Eller åtminstone fick liggsår. Som en protest mot livet och döden. Jag skakade i sängen och kröp ihop, dreglade med mening och bytta sida på kudden när den blev för slemmig.

The naked truth

2007-02-11T20:35:00.000+01:00

Liket låg i skogsbacken och ruttnade i sin kritvitan Världsnaturfonden-shirt. Den mysiga pandan har aldrig sett mer grotesk ut. Ansiktet låg nedtryckt i marken, men ett risigt grin kunde ändå skönjas från sidan. De pösiga jeansen som verkar vara så populära i USA, hade blivit ännu sladdrigare när köttet på benen långsamt brutits ner. Så värst gammal såg killen inte ut. En rödblond borstig frisyr vajade i vinden. Ska man vara ärlig så såg han för jävlig ut. Döden som den ser ut på efter ett redigt slag. När unga ”tappra” män förvandlas till bruna äckelhögar som får ligga och mogna i sol och regn. Så kan det gå…

Scenen är tagen ur dokumentären om den amerikanska fotografen Sally Mann. En oerhört bra om än lite morbid porträttör som upptäckt hur bra döden gör sig på bild. ”What Remains” heter projektet som föddes då hon följde sin fars långsamma dödskamp. En man som närmade sig slutet utan varken ångest eller panik. Ämnet aktualiserades ytterligare då en förrymd brottsling sköt huvudet av sig bara några hundra meter från hennes hus. På platsen där mannen inte hade sett någon annan utväg, fanns efter det att polisen gett sig i väg en mörk blodpöl. Mann hade iakttagit hur blodet sakta sögs tillbaka ner i jorden.
Sally Manns syn på döden är minst sagt avslappnad. De döda människornas hud beskriver hon som vacker och när hennes greyhound dog, blev djurkroppens förfall dokumenterat. Till sist var det bara dammiga ben med lite hårtestar kvar av vovven. På något sätt lyckades Sally Mann med konststycket att bibehålla värdigheten hos de kvarvarande skinn- och benhögarna. Av mörknad och röten djurhud, blev det materiallära.

I dag nära dig ligger antagligen en pensionär just i detta nu och smälter ihop med golv och parkett. En bortglömd faster som aldrig fick några egna barn och som inte ville tränga sig på. Möjligen skulle hon just slå på TV:n för att titta på ordlekprogrammen på TV4. Helt plötsligt högg det till i kroppen och halsen fylldes av spya. När det kändes som obehagligast och mest panikartat kände hon hur livet började rinna bort. Innan döden inträdde hann hon förstå att det sista hon skulle uppleva i livet var en kroppsvätskeattack i förnedring. Inte så snyggt och jävligt obehagligt. Dessutom hann hon tänka över det faktum att hon antagligen skulle få ligga död i sina spyor ett bra tag, då ingen i hela världen hade koll på vad hon hade för sig.

Döden i all sin köttiga härlighet. Om vi bara skulle ha kvar lite mer av den kroppsbehåring som så många andra djur har. Då skulle allt vara lite bättre. Nu är allt som skiljer oss från likmaskar och förruttnelse en sladdrig remsa som när vi dör är lika vätsketät som hushållspapper. Ett problem som vi delar med nakenråttor och nakenhundar. För att undvika hudens förfall för egen del, så vill jag så fort jag själv slutar att andas slängas på ett bål och brännas.

Det handlar alltså om nakenhet och hur äckligt det är med det. Nudister och naturister är därför en subgrupp som jag har rätt svårt för. Vi har alla sett i journalfilmer från 40-talet där mormor- och farfarstyper hoppar runt som gud skapade dem i granskogen. Troligen var de utöver att vara nazister även nekrofiler. Varför tror ni annars att nassarna var så fascinerade av högar med nakna döda människor. Av någon anledning var de alltid tvungna att dö nakna, berövade sin värdighet. Att få dö med sina kläder på kroppen borde fan vara en mänsklig rättighet. Helst av allt i en vattentät bävernylonoverall. Sedan är det bara slänga upp skruttet på brasan och sedan låtsas som det där med kroppsöppningar, vårtor, exem och svett aldrig varit en realitet för den hädangångne.